Avgifter för barndagvård
Riksdagen har antagit en lag om ändring av lagen om klientavgifter inom social- och hälsovården. Lagen har stadfästs 23.12.1999. Med denna lag ändras 7 a § 1 och 8 mom. i lagen av den 3 augusti 1992 (734/1992), sådana de lyder i lag 1134/1996. Utöver detta fogas en ny 6 a § till lagen, som träder i kraft 1.1.2000.
Lagens 7 a § gäller avgifter för barndagvård och dess nya § 6 a det avgiftstak som bestämts för klientavgifterna inom social- och hälsovården. Om detta avgiftstak har förbundet informerat i cirkulär 38/80/99 av 14.12.1999.
Den nya lagen innebär att man kan uppbära avgift för barndagvård för tolv månader i stället för de elva månader som nu gäller, förutsatt att barnet varit i dagvård under verksamhetsårets alla månader och att vårdnads-havarna inte på förhand uppgett ett tillräckligt antal frånvarodagar.
Maximibeloppet för avgiften för heldagsvård stiger från 1 000 mark till 1 100 mark.
Grunderna för de övriga dagvårdsavgifterna förblir oför-ändrade.
Närmare upplysningar:
Anna-Maija Haliseva-Lahtinen, tfn (09) 771 23 06
Outi Raitoaho, tfn (09) 771 24 72
BILAGA:
Lagen om ändring av lagen om klientavgifter inom social- och hälsovården
--------------------------------------------------------------------------------
LAG OM ÄNDRING AV LAGEN OM KLIENTAVGIFTER INOM SOCIAL- OCH HÄLSOVÅRDEN
Lagen om ändring av lagen om klientavgifter inom social- och hälsovården har stadfästs 23.12.1999. Lagen träder i kraft 1.1.2000.
1. Uppbärande av dagvårdsavgift för 12 månader
Enligt 7 a § 1 mom. i lagen kan den månadsavgift som fastställts för barnets daghemsvård och familjedagvård uppbäras för högst 11 månader under verksamhetsåret. Avgiften kan dock uppbäras för 12 månader, om ett barn är i dagvård alla månader under ett verksamhetsår och barnet under ett verksamhetsår är borta från dagvården av någon annan orsak än sjukdom högst tre fjärdedelar av det antal vårddagar som ligger som grund för månadsavgiften. Vid beräkningen av antalet frånvarodagar beaktas endast sådan frånvaro som uppgetts på förhand.
I regel kommer dagvårdsavgiften alltjämt att uppbäras för 11 månader. Om avgiften uppbärs för 12 månader förutsätter detta att man följer upp barnets frånvaro individuellt under hela verksamhetsåret. För att avgiften skall kunna uppbäras också för den tolfte månaden skall barnet ha varit i dagvård under verksamhetsårets alla månader och antalet frånvarodagar under verksamhetsåret som uppgetts på förhand skall uppgå till högst av det antal vårddagar per månad som ligger som grund för månadsavgiften.
Exempel: Om barnet normalt är i dagvård fem dagar i veckan, kan en avgift för den tolfte månaden uppbäras i de fall då barnet under verksamhetsåret är borta från dagvården 15 dagar eller kortare tid. Om antalet normala vårddagar per månad till följd av skiftarbete eller andra faktorer är t.ex. 14, uppbärs avgiften för den tolfte månaden i de fall när antalet frånvarodagar är 10 eller färre.
2. Höjning av maximibeloppet för dagvårdsavgifter
Maximibeloppet för avgiften för heldagsvård per barn höjs från 1 000 mark till 1 100 mark. En avgift som är mindre än 100 mark uppbärs inte för ett barn.
Höjningen berör sådana familjer vars månadsinkomster med beaktande av familjens storlek överstiger följande gränser:
2 personer 13 846 mk
3 personer 16 988 mk
4 personer 20 198 mk.
3. Beslut som kommunerna måste fatta till följd av lagändringen
De dagvårdsavgifter som anges i lagen är maximibelopp. Det är kommunen som skall fatta beslut om en eventuell höjning av dagvårdsavgifterna och ett eventuellt införande av dagvårdsavgift för den tolfte månaden.
Många kommuner har kontaktat oss i fråga om införandet av avgift för den tolfte månaden. Före beslut om införande fattas, är det är säkert motiverat att utreda de följdkostnader som ändringen kan ge upphov till, t.ex. kostnaderna för ändring av datasystemen.
En ändring av dagvårdsavgiften kräver också ett nytt beslut om klientavgiften.
FINLANDS KOMMUNFÖRBUND
Pekka Alanen
vice verkställande direktör
Tuula Taskula
chef för social- och hälsovårdsväsendet