Arbetskraftskommissionerna ändras till kommissioner för främjande av sysselsättningen 1.1.2009
Republikens president har till riksdagen överlåtit en proposition om förslag till ändring av 11 kap. 2 och 3 § i lagen om offentlig arbetskraftsservice, lagen om utkomstskydd för arbetslösa och 17 § i lagen om alterneringsledighet. I regeringens proposition till riksdagen föreslås att lagen om offentlig arbetskraftsservice, lagen om utkomstskydd för arbetslösa och lagen om alterneringsledighet ändras så att arbetskraftskommissionerna ändras till kommissioner för främjande av sysselsättningen. Kommissionernas betydelse som strategiska aktörer ska stärkas genom att uppgiften att avge arbetskraftspolitiska utlåtanden om enskilda arbetstagares rätt till arbetslöshetsförmåner och alterneringsersättning överförs till arbets- och näringsbyråerna och kommissionerna ges en större roll i tryggandet av tillgången på arbetskraft och förbättrandet av sysselsättningen samt i förutseendet av förändringar på arbetsmarknaden och planeringen av åtgärder för hantering av förändringarna. Lagarna föreslås träda i kraft den 1 januari 2009 vid utgången av arbetskraftskommissionernas verksamhetsperiod.
Riksdagsbehandlingen av lagförslaget slutförs sannolikt i början av december. TE-centralerna har redan vidtagit förberedande åtgärder för att utse kommissionerna, eftersom de nya kommissionerna ska börja sitt arbete redan i början av januari. I det här cirkuläret beskrivs kort de uppgifter som föreslås för sysselsättningskommissionerna i propositionen. Därutöver uppmanas kommunerna att förbereda sig för att utse sina representanter till kommissionerna. När det här cirkuläret skrivs är förmodandet att riksdagen godkänner den lagproposition som är under behandling utan ändringar.
Lagreferenserna i anknytning till reformen finns på adressen www.riksdagen.fi RP 165/2008 rd.
Närmare upplysningar:
Jorma Palola, tfn (09) 771 25 88
Erja Lindberg, tfn (09) 771 24 97
Bakgrund
Genom offentlig arbetskraftsservice upprätthålls och främjas balansen mellan efterfrågan på och utbudet av arbetskraft på arbetsmarknaden, tryggas tillgången till arbetskraft, bekämpas arbetslöshet och ordnas arbetsmöjligheter för arbetssökande. Målet är att sysselsätta arbetssökande så fort som möjligt. Ett närmare samarbete mellan parterna förbättrar förändringshanteringen och gör att de arbetssökande kommer snabbare ut på arbetsmarknaden. Samtidigt förverkligas målen för den offentliga arbetskraftsservicen allt bättre, vilket minskar kostnaderna för arbetslösheten.
Våren 2008 gav arbetsmarknadens centralorganisationer ett gemensamt ställningstagande om omvärderingen av arbetskraftskommissionernas uppgifter. I syfte att förbereda ärendet tillsatte arbets- och näringsministeriet därefter en arbetsgrupp med representanter från AKAVA, Finlands Näringsliv EK, Finlands Fackförbunds Centralorganisation FFC, Finlands Kommunförbund, Företagarna i Finland och Tjänstemannacentralorganisationen STTK.
För att reda ut arbetskraftsbyråernas syn skickade arbets- och näringsministeriet byråerna en enkät våren 2008. Arbetskraftsbyråerna fick också möjlighet att ta ställning till rapportutkastet om arbetsgruppens arbete dittills sommaren 2008. Arbets- och näringsförvaltningens personalförbund ANPF rf gav ett skriftligt utlåtande i ärendet. Arbetskraftsbyråernas synpunkter utreddes också genom att höra direktörerna vid arbetskraftsbyråerna i Salo och Vanda och sektorchefen och ordföranden för Helsingfors arbetskraftskommission.
Den arbetsgrupp som förberedde reformen har strävat efter att i sitt arbete i mån av möjlighet beakta de nämnda organisationernas synpunkter. I propositionen föreslås inga ändringar i förutsättningarna för arbetslöshetsersättning eller alterneringsersättning, utan det är endast fråga om en förändring i myndigheternas uppgifter. Också möjligheten till sökande av ändring i beslut som betalaren av arbetslöshetsersättningen eller alterneringsersättningen fattat på basis av ett arbetskraftspolitiskt utlåtande hålls oförändrad.
Propositionens mål
Målet för tillsättandet av kommissionerna är att säkerställa att arbetslivsorganisationernas och andra lokala aktörers sakkunskap och åsikter blir bättre beaktade i frågor som gäller främjandet av sysselsättningen och verkställandet av arbetskraftsservicen. Detta förbättrar arbetskraftsmyndighetens förmåga att reagera på förändringarna på arbetsmarknaden i samarbete med arbetslivsorganisationerna och de övriga lokala aktörerna.
Genom att uppgiften att avge arbetskraftspolitiska utlåtanden om enskilda arbetstagares rätt till arbetslöshetsförmåner och alterneringsersättning överförs till arbets- och näringsbyråerna kan avgörandet av en enskild arbetssökandes förutsättningar för ersättning göras enklare och snabbare. Å andra sidan vill man behålla den värdefulla arbetslivskompetens i frågor kring utkomstskydd för arbetslösa som kommissionerna kan erbjuda, men avgränsa ärendena så ändamålsenligt som möjligt.
I propositionen föreslås att arbetskraftskommissionernas benämning ändras till kommission för främjande av sysselsättningen. En kommission är en expertgrupp som samlas regelbundet, minst en gång per kvartal, och som har samma verksamhetsområde som arbetskraftsbyrån, dvs. den nya arbets- och näringsbyrån. Enligt propositionen ska de nya kommissionernas betydelse som strategiska aktörer stärkas genom att uppgiften att avge utlåtanden om enskilda arbetstagares arbetskraftspolitiska förutsättningar för arbetslöshetsförmåner överförs till arbets- och näringsbyråerna och kommissionerna ges en större roll i tryggandet av tillgången på arbetskraft och förbättrandet av sysselsättningen.
Förutom frågor som gäller tillgången på arbetskraft och förbättrande av sysselsättningen omfattar sysselsättningskommissionens uppgifter handläggningen av frågor som rör verkställandet av den offentliga arbetskraftsservicen, invandrares integration och företagstjänster. Sysselsättningskommissionen ska följa och förutse förändringar på arbetsmarknaden inom arbets- och näringsbyråns verksamhetsområde och planera åtgärder som är nödvändiga med tanke på hanteringen av förändringarna. De förändringar som ska studeras omfattar både situationer där arbetskraften behöver minskas och situationer där det behövs mer arbetskraft. Sysselsättningskommissionen ska dessutom följa och bedöma hur arbetskraftspolitiken verkställs. Arbets- och näringsbyrån får respons från kommissionen om hur verkställandet av den offentliga arbetskraftsservicen har lyckats och om det finns behov att utveckla det.
För att de parter som är med i sysselsättningskommissionen ska ha en faktisk möjlighet att följa och bedöma verkställandet av den offentliga arbetskraftsservicen, bör kommissionen behandla åtminstone frågor som rör dimensioneringen av sysselsättningsanslag och planen för användning av dem, de resultatmål som fastställts för arbets- och näringsbyråns verksamhet och uppgifterna om hur bra målen nåtts samt andra uppgifter som gäller verksamhetens effekter och kvalitet.
Kommissionernas sammansättning
Till sysselsättningskommissionen utnämns högst nio medlemmar utöver ordföranden. För varje ledamot väljs också en personlig ersättare. Arbetsgivar- och företagarorganisationerna föreslår tre medlemmar till kommissionen. Också arbetstagarorganisationerna föreslår tre medlemmar till kommissionen. Kommunerna utser en medlem till kommunen. Till kommissionen väljs också högst två medlemmar som representerar viktiga aktörer inom området. Medlemmarna utses av TE-centralen. Ordförande för kommissionen är direktören för arbets- och näringsbyrån.
Utnämning av kommunernas representanter
Under den närmaste tiden kommer TE-centralerna att be kommunerna utse sina representanter till kommissionen och personliga ersättare för dem. Att arbetskraftskommissionerna ändras till sysselsättningskommissioner förutsätter nya färdigheter av kommissionsmedlemmarna. Sakkunnigheten kommer att stödjas och stärkas genom en utbildningsprocess, som planeras i arbets- och näringsministeriet i samarbete med Finlands Kommunförbund och arbetslivsorganisationerna. Den nya kommissionens uppgifter förutsätter av medlemmarna bredare sakkunskap än de nuvarande kommissionernas uppgifter och också ett nytt sätt att arbeta. I stället för beslutsfattande som gäller enskilda personer behövs en för¬måga att behandla strategiska och omfattande frågor. Det är viktigt att de representanter som väljs till kommissionerna sätter sig in i arbetskraftspolitiken inom sina respektive områden.
Vid utnämningen ska dessutom beaktas att kvinnor och män enligt 4 a § i jämställdhets¬lagen ska vara representerade till minst 40 procent i statliga kommittéer, delegationer och andra motsvarande statliga organ. Detta innebär att myndigheter och alla andra parter som utser representanter till sådana här organ i mån av möjlighet ska föreslå både en man och en kvinna för varje post.
Vi önskar att kommunerna beaktar propositionen om bildandet av kommissioner för främjande av sysselsättningen och förbereder sig för TE-centralernas begäran om att utse kommunernas representanter.
FINLANDS KOMMUNFÖRBUND
Timo Kietäväinen
vice verkställande direktör
Markku Jalonen
kommunsektorns arbetsmarknadsdirektör