Utsikterna för den globala ekonomin oförändrade

Nästan alla prognosinstitut har under hösten uppdaterat sin syn på hur ekonomin kommer att utvecklas under de närmaste åren. De färskaste prognoserna har till exempel Finansministeriet, Pellervo ekonomiska forskningsinstitut, Näringslivets forskningsinstitut Etla och Löntagarnas forskningsinstitut. En bra bild av de globala utsikterna och läget på finansmarknaden ger bland annat Finlands Banks publikation Euro & Talous (på finska). Sammantaget är utsikterna rätt så lika som tidigare för både Finland och den globala ekonomin.

​I den globala ekonomin har tillväxten varit långsam i år, eftersom tillväxten försvagats i industriländerna, t.ex. USA. Också i utvecklingsländerna har tillväxten blivit långsammare, även om den är klart högre än i industriländerna. Hela den globala ekonomin växer år 2016 med drygt 3 procent.

Enligt de flesta prognoser kommer tillväxten i den globala ekonomin att förbättras en aning under de närmaste åren. Trots det blir tillväxttakten lägre än genomsnittet på lång sikt. Den långsamma tillväxten vittnar om en förändrad dynamik i den globala ekonomin med sämre produktivitetstillväxt som följd. Utrikeshandelns roll som tillväxtmotor har minskat och många länder blir allt mer beroende av den inhemska efterfrågan. Till exempel håller den ekonomiska tillväxten i Kina snabbt på att omvandlas från en export- och investeringsbaserad tillväxt till en modell som stöder sig på inhemsk konsumtion och service.

Trots att efterfrågan är dålig och sysselsättningen återhämtar sig långsamt är det främst den inhemska efterfrågan som fungerar som motor för den globala ekonomin under de närmaste åren. Investeringarna väntas ändå i allt högre grad stödja tillväxt, och de är avgörande för att tillväxtsiffrorna ska förbättras.

Den svaga efterfrågeökningen syns också i form av låga priser på nyttigheter och en inflation som ligger under målet i de flesta stora ekonomier.

Tillväxtutsikterna för olika ekonomiska områden har hållits rätt så oförändrade. Inom euroområdet förutspås den ekonomiska tillväxten bli fortsatt trög, eftersom den försvagade eurokursen, den lätta penningpolitiken och de låga råvarupriserna inte längre ger Europa nya tillväxtpuffar. Däremot väntas investeringarna återhämta sig långsamt, trots att Europa fortfarande inte kan dra full nytta av tillväxten inom världshandeln.

Tillväxten fördelar sig mycket ojämnt mellan de europeiska länderna. Finlands ekonomiska tillväxt hör till de svagaste i Europa. Också i Storbritannien har tillväxtutsikterna blivit osäkrare, trots att man ännu inte vet hur Brexit kommer att påverka ekonomin. Däremot har till exempel Sverige och Irland fått uppleva en stark ekonomisk tillväxt.

Den ryska ekonomin uppskattas långsamt ta sig ur konjunktursvackan, men de strukturella problemen och ekonomiska sanktionerna fortsätter att bromsa tillväxten. Rysslands ekonomi är i stor utsträckning beroende av priset på och inkomsterna från olja. Oljepriset har slutat sjunka på världsmarknaden, men den långsamma tillväxten i den globala ekonomin håller prisnivån låg.

I Förenta staterna fortsätter tillväxten på bred bas, också om den i år har blivit betydligt långsammare. Tillväxten stöds särskilt av den inhemska konsumtionen, den positiva utvecklingen på arbetsmarknaden och den lätta finanspolitiken. Investeringarna kommer att öka i tämligen god takt. Presidentvalet i november innebär dock större osäkerhet i fråga om den ekonomiska utvecklingen i Förenta staterna.

Tillväxten i Finland är inte tillfredsställande

Efter tre recessionsår växte Finlands samhällsekonomi i fjol med 0,2 procent. Konjunktursvackan tycks nu vara över, men tillväxten är fortfarande mycket svag. Statistiken för det gångna året håller sig stadigt runt nollstrecket. Att den finländska samhällsekonomin tagit sig ur konjunktursvackan beror främst på den inhemska efterfrågan och investeringarna.

Efterfrågan har fått stöd av den låga inflationsnivån, som i kombination med de senaste månadernas förbättrade sysselsättningsläge har hållit konsumenternas köpkraft på en hög nivå. Också hushållens minskade sparkvot och den låga räntenivån har gett de skuldsatta bättre köpkraft. Dessa faktorer som stött den inhemska efterfrågan håller ändå så småningom på att få mindre betydelse för tillväxten.

Olika prognosinstitut förutspår att BNP i den finländska samhällsekonomin växer med omkring en procent i år och nästa år. Prognosinstituten har väldigt likriktade uppfattningar om tillväxtsiffrorna för de närmaste åren. Om tillväxten fortsätter enligt prognoserna kommer nivån på BNP och industriproduktionen år 2018 fortfarande att  vara lägre än tio år tidigare före finanskrisen.

Finansministeriet uppskattar att den privata konsumtionen ökar med 1,2 procent i år och 0,7 procent nästa år. Nästa år stöds tillväxten framför allt av de lättnader i inkomstbeskattningen som regeringen utlovat i samband med konkurrenskraftsavtalet.

Inom enskilda sektorer har byggandet och reparationerna av byggnader ökat kraftigt i år, vilket satt fart på privata investeringar. Finansministeriet räknar med att de privata investeringarna i år ökar med över 4 procent. Också nästa år är en kraftig ökning att vänta. Dessutom utvecklas investeringarna i maskiner och apparatur i en positiv riktning. Däremot lider FoU-investeringarna bland annat av minskad offentlig finansiering och uppsägningar från forskningsbefattningar inom privata sektorn. 

Kommunernas ekonomi fortfarande ansträngd

Enligt Finansministeriet ser utsikterna för den kommunala ekonomin 2016–2020 betydligt bättre ut än vad de tidigare hållbarhetsberäkningarna visat. Räkenskapsperiodens resultat väntas rentav bli en aning bättre 2016–2017. Under hela prognosperioden beräknas finansieringsunderskottet, som beaktar investeringarna efter internt tillförda medel, att åtminstone hållas på samma nivå som tidigare och inte försämras drastiskt, vilket man uppskattat tidigare. Också skuldsättningsprognoserna har ändrats. Kommunerna fortsätter att skuldsätta sig, men skuldsättningen ökar inte längre i förhållande till bruttonationalprodukten. Det uppskattade skuldbeloppet år 2020 är nu rentav tre miljarder euro mindre än i vårens prognoser.

Prognosen beaktar inte verkningarna av social- och hälsovårdsreformen och inte heller kommunernas egna anpassningsåtgärder efter 2016.

Att utsikterna för den kommunala ekonomin förbättrats beror på att både de totala utgifterna och de totala inkomsterna uppskattas öka långsammare än tidigare. Utgiftsökningen bromsas upp av bland annat besluten i konkurrenskraftsavtalet, pensionsreformen som träder i kraft 2017, bolagiseringen av kommunala affärsverk, överföringen av det grundläggande utkomststödet till FPA och många andra lagförslag som regeringen tagit initiativ till för att minska kommunernas uppgifter och utgifter. Till följd av dessa förändringar uppskattas den kommunala personalen under de följande fem åren minska med cirka 7 000 personer jämfört med nivån år 2015.

Trots alla dessa åtgärder som syftar till att bromsa utgiftsökningen står kommunerna fortfarande inför stora ekonomiska utmaningar.

Den exceptionellt lama ekonomiska tillväxten och den åldrande befolkningen innebär ökade kostnader för kommunerna. Utgiftstrycket riskerar att bli ännu större än beräknat. Det kan också uppstå ett oväntat tryck på utgifter och investeringar till följd av eftersatta reparationer, asylsökande som beviljats uppehållstillstånd eller en massiv arbetskraftsinvandring. Också regeringens lagändringar som syftar till att minska kommunernas utgifter innebär risker.

I uppskattningen av den kommunala ekonomins utveckling ingår nämligen flera antaganden om att kommunernas verksamhetsutgifter minskar med ett visst belopp när de lagar som förändrar kommunernas uppgiftsområde träder i kraft. Sådana förändringar är till exempel koncentreringen av den specialiserade sjukvården och ändringarna i den subjektiva rätten till dagvård. Den besparing som lagarna uppskattas medföra dras automatiskt av från statsandelarna.

Lagarna förutsätter att besluten verkställs målmedvetet i kommunerna. Alla kommuner har av en eller annan orsak inte utnyttjat möjligheterna till fullo. Å andra sidan är det alltid inte ens möjligt att nå regeringens sparmål. Att utgifterna utvecklas på ett annat sätt än beräknat kan till exempel bero på att kostnaderna blir oväntat stora i övergångsskedet när reformerna inleds eller att reformerna inte framskrider så snabbt som det var tänkt.

Också konkurrenskraftsavtalet medför ett utgiftstryck på den kommunala ekonomin. Till exempel arbetstidsförlängningen på 24 timmar om året utan lönehöjningar har beaktats i uppskattningarna av den kommunala ekonomins utveckling genom att arbetskraftskostnaderna beräknats minska med 93 miljoner euro år 2017. Under de kommande åren ökar uppskattningen till 245 miljoner euro. Både kommunsektorn och andra sektorer upplever det ändå som mycket svårt att få till stånd minskade arbetskraftskostnader genom denna åtgärd.

Konkurrenskraftsavtalet har stora verkningar också på kommunernas inkomster, eftersom den avtalsenliga höjningen av löntagarnas socialskyddsavgifter innebär att kommunerna går miste om betydande skatteinkomster. I kombination med den svaga ekonomiska tillväxten betyder det att skatteinkomstutvecklingen för kommunerna blir mycket lam under de närmaste åren. Kommunernas skatteinkomster uppskattas nästa år minska med rentav 1,6 procent. Det är en exceptionellt stor nedgång.

Situationen jämnas delvis ut av att de inkomstskattelättnader som regeringen fattat beslut om kompenseras kommunerna genom höjningar av statsandelarna. Kompensationen blir omkring 395 miljoner euro nästa år, men den kommer inte helt att täcka det bortfall i skatteunderlaget som konkurrenskraftsavtalet innebär. Enligt Finansministeriet kommer konkurrenskraftsavtalet nästa år att försvaga kommunernas skatteunderlag med sammanlagt 394 miljoner euro netto. Samtidigt minskar statsandelsnedskärningarna kommunernas inkomster med sammanlagt 379 miljoner euro. Bakgrunden till nedskärningarna är den nytta som konkurrenskraftsavtalet beräknas ge kommunerna genom minskade emesterpenningar och förlängning av arbetstiden.

Kommunernas inkomstutveckling kommer att bli mycket långsam nästa år och också därefter. I uppskattningarna av hela den kommunala ekonomins utveckling förväntas också utgifterna utvecklas mycket långsamt. Om situationen i enskilda kommuner är sämre än det nationella genomsnittet måste man så fort som möjligt hitta nya metoder att bromsa utgiftsökningen.

I bilagan (på finska) finns dior som presenterar Kommunekonomiprogrammet 2017 (källa: Finansministeriet).

Mer information på webben:

• Artikel på finska: Economicus: Kuntatalouden menokehys ei saa revetä
  Pääekonomisti Minna Punakallion artikkeli Kuntatyönantajalehdessä 5/2016, julkaistu 4.11.2016