Cirkulär 18/80/2008, Pirkka-Petri Lebedeff/eg, 19.5.2008

Marknadsdomstolens beslut om en eventuell asfaltkartell och tid för väckande av skadeståndstalan

Marknadsdomstolen har 19.12.2007 meddelat ett beslut om huruvida ett antal asfaltföretag brutit mot lagen om konkurrensbegränsningar. I sitt beslut ansåg marknadsdsdomstolen bland annat att företagen hade delat marknaden för asfaltarbeten som utförts på uppdrag av kommuner och deltagit i ett anbudssamarbete inom de områden och under den tid som framgår av beslutet. Marknadsdomstolen ansåg att det inte kunde visas att det förekommit riksomfattande marknadsuppdelning och anbudssamarbete i fråga om kommunala asfaltarbeten. Däremot ansåg domstolen att det förekommit riksomfattande marknadsuppdelning och anbudssamarbete vid statliga asfaltarbeten. Marknadsdomstolens beslut har inte vunnit laga kraft, eftersom konkurrensverket och samtliga företag utom Super Asfaltti Oy har överklagat hela beslutet hos högsta förvaltningsdomstolen. Det är mycket troligt att högsta förvaltningsdomstolen avgör ärendet tidigast i slutet av 2009.


Under dessa omständigheter måste varje kommun själv avgöra när en eventuell skadeståndstalan ska väckas mot de företag som anges i marknadsdomstolens dom. Kommunförbundet anser det motiverat att åtminstone skadeståndstalan som baserar sig på 18 a § i lagen om konkurrensbegränsningar väcks mot bolagen vid marknadsdomstolen senast 31.3.2009. Det är ändå ingenting som hindrar att kommunerna för säkerhets skull anhängiggör de krav som gäller grunden för talan tidigare, till exempel i likhet med Vägförvaltningen före 18.6.2008.

Oberoende av hur kommunerna går till väga med skadeståndskrav enligt 18 a § i lagen om konkurrensbegränsningar rekommenderar Kommunförbundet att kommunerna ser till att avbryta preskriptionen av krav som gäller andra ersättningsgrunder på det sätt och med de intervall som anges i Kommunförbundets tidigare cirkulär ända tills kommunen i fråga om alla grunder för talan har anhängiggjort skadeståndstalan vid tingsrätten mot de företag som anges i marknadsdomstolens dom.

Närmare upplysningar
Pirkka-Petri Lebedeff, tfn (09) 771 27 73
Antero Oksanen, tfn (09) 771 24 54

Marknadsdomstolens beslut om en eventuell asfaltkartell och tid för väckande av skadeståndstalan

Marknadsdomstolens beslut 19.12.2007 om huruvida ett antal asfaltföretag brutit mot lagen om konkurrensbegränsningar (eventuell asfaltkartell)

Marknadsdomstolen meddelade 19.12.2007 ett beslut om huruvida ett antal asfaltföretag agerat i strid med lagen om konkurrensbegränsningar. Konkurrensverket hade gjort en framställning om att marknadsdomstolen skulle påföra sju företag i asfaltbranschen samt Asfalttiliitto ry en konkurrensbrottsavgift. I sitt beslut ansåg marknadsdomstolen bland annat att företagen hade delat marknaden för asfaltarbeten som utförts på uppdrag av kommuner och deltagit i ett anbudssamarbete inom Kuopio ekonomiska region 1994–2000, i Österbotten i slutet av 1997, i Birkaland 1998–2000 och i Åboregionen år 2000 och 2001 samt i viss utsträckning också år 1998 och 1999.

Däremot ansåg marknadsdomstolen att det i fråga om andra områden i Finland inte kunde visas att det förekommit marknadsuppdelning eller anbudssamarbete vid kommunala asfaltarbeten. Marknadsdomstolen ansåg alltså att det inte kunde visas att marknadsuppdelningen och anbudssamarbetet varit riksomfattande.

Vad statliga asfaltarbeten beträffar ansåg marknadsdomstolen däremot att det förekommit marknadsuppdelning och anbudssamarbete från år 1996 till utgången av år 2000 och att arrangemangen omfattat hela landet.

På grund av förfaranden som stridit mot lagen om konkurrensbegränsningar dömde marknadsdomstolen Lemminkäinen Oyj, NCC Roads Oy, Rudus Asfaltti Oy, SA-Kapital Oy, Skanska Asfaltti Oy, Super Asfaltti Oy och Valtatie Oy att betala konkurrensbrottsavgifter till staten, vilka framgår närmare av beslutet. Marknadsdomstolens beslut har inte vunnit laga kraft.

Ärendet går vidare till högsta förvaltningsdomstolen

Marknadsdomstolens beslut har inte vunnit laga kraft, eftersom konkurrensverket och alla företag som påförts en påföljdsavgift, med undantag av Super Asfaltti Oy, har överklagat hela beslutet hos högsta förvaltningsdomstolen.

I det här skedet är det omöjligt att uppskatta när högsta förvaltningsdomstolen kommer att avgöra ärendet, men det är mycket troligt att det sker tidigast i slutet av 2009.

Kommunförbundets tidigare cirkulär

I sitt cirkulär 20.4.2004 (17/80/2004) behandlade Kommunförbundet i korthet konkurrensverkets framställning 31.3.2004 om att marknadsdomstolen skulle ett antal företag i asfaltbranschen en konkurrensbrottsavgift. I cirkuläret behandlades huvudsakligen de omedelbara åtgärder som Kommunförbundet rekommenderar att kommunerna och samkommunerna vidtar för att bevaka sina egna intressen och rättigheter med anledning av konkurrensverkets framställning. De omedelbara åtgärderna för bevakande av kommunernas och samkommunernas intressen och rättigheter gällde då avbrytande av preskriptionstiden för eventuell skadeståndsfordran/återbäring av obehörig vinst och preliminär utredning av skadeståndsbeloppet.

I sitt cirkulär 2.11.2006 (18/80/2006) behandlade Kommunförbundet i korthet tidsplanen för den muntliga behandlingen av konkurrensverkets framställning hos marknadsdomstolen och meddelande för avbrytande av preskription beträffande samtliga bolag och sammanslutningar som nämndes i framställningen. Kommunförbundet påminde också om att ett meddelande för avbrytande av preskription skulle delges samtliga dessa bolag och sammanslutningar senast 31.12.2006, så att frågorna angående preskriptionen av fordringarna inte skulle aktualiseras i praktiken.

I cirkuläret 20.4.2004 behandlade Kommunförbundet i detalj preskriptionen av ansvar för skadestånd/obehörig vinst.

Enligt cirkuläret tillämpas flera olika preskriptionstider på skadeståndsansvar för skada som tillfogats genom konkurrensbegränsning. Preskriptionsfrågan bör prövas utgående från den särskilda preskriptionsbestämmelsen i lagen om konkurrensbegränsningar och de allmänna preskriptionsbestämmelserna. Tillämpningen av bestämmelserna beror på när den olagliga konkurrensbegränsande åtgärd som orsakat skadan har ägt rum.

Cirkuläret behandlar lagen om konkurrensbegränsningar i detalj och tiden för väckande av skadeståndstalan enligt lagen.

I cirkuläret påpekas att skyldigheten att ersätta en skada som tillfogats genom konkurrensbegränsning regleras i 18 a § i lagen om konkurrensbegränsningar. Enligt bestämmelsen är en näringsidkare som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot något av förbuden i 4–7 § skyldig att ersätta en annan näringsidkare för den skada som har tillfogats denna. Skadeståndet omfattar ersättning för kostnader, prisskillnad, utebliven vinst samt annan direkt eller indirekt ekonomisk skada som har orsakats av konkurrensbegränsningen. Begreppet näringsidkare definieras i 3 § 1 mom. i lagen om konkurrensbegränsningar.

Preskriptionstiden för rätten till skadestånd regleras i 18 a § 3 mom. i lagen om konkurrensbegränsningar. Enligt bestämmelsen preskriberas rätten till skadestånd, om skadeståndstalan inte har väckts inom fem år från det att näringsidkaren fick kännedom eller borde ha fått kännedom om att en skada har uppstått.

18 a § i lagen om konkurrensbegränsningar trädde i kraft 1.10.1998. Enligt ikraftträdelsebestämmelsen tillämpas 18 a § på sådana konkurrensbegränsande åtgärder som vidtagits efter att lagen trätt i kraft. På grund av ikraftträdelsebestämmelsen kan inte bestämmelsen om skadestånd tillämpas direkt på sådana lagstridiga konkurrensbegränsande åtgärder som vidtagits före 1.10.1998. Skadeståndsansvar för olagliga konkurrensbegränsande åtgärder som vidtagits före 1.10.1998 prövas utan den nämnda skadeståndsbestämmelsen. Inte heller frågan om preskription av skadeståndsfordran avgörs enbart med stöd av den nämnda bestämmelsen, utan även på annan grund.

I cirkuläret sägs också att meddelande för avbrytande av preskription är ett sätt att förhindra att rätten att få skadeståndsfordran/återbäring av obehörig vinst preskriberas innan marknadsdomstolen avgjort om de bolag som nämns i konkurrensverkets framställning har agerat i strid med lagen om konkurrensbegränsningar och innan det finns tillräckliga grunder att bedöma möjligheterna att få skadestånd/återbäring av obehörig vinst och vid behov väcka talan i tingsrätten på bolagens hemort.

Näringsidkare enligt lagen om konkurrensbegränsningar

Enligt 18 a § i lagen om konkurrensbegränsningar är en näringsidkare som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot något av förbuden i 4 eller 6 § eller i artikel 81 eller 82 i EG-fördraget skyldig att ersätta en annan näringsidkare för den skada som har tillfogats denna.

Enligt bestämmelsen har alltså en i lagen avsedd annan näringsidkare rätt till ersättning. I lagmotiveringen (RP 243/1997) sägs att enligt bestämmelsen ska den skada som tillfogats en annan näringsidkare ersättas. Att begränsa ersättningsskyldigheten till näringsidkare är motiverat med hänsyn till att det är just förhållandena mellan näringsidkare som lagen om konkurrensbegränsningar avser att reglera. Begreppet näringsidkare bedöms utgående från bestämmelserna i 3 § 1 mom. i lagen om konkurrensbegränsningar.

Enligt 3 § 1 mom. i lagen om konkurrensbegränsningar avses med näringsidkare en fysisk person eller en privat- eller offentligrättslig person som yrkesmässigt saluför, köper, säljer eller annars mot vederlag förvärvar eller överlåter varor eller tjänster. I förarbetet till lagen om konkurrensbegränsningar (RP 148/1987) sägs att lagen kunde tillämpas också på vissa av offentliga samfunds verksamheter, t.ex. städernas elverk och slakterier. Om ett offentligt samfund kan överlåta en viss verksamhet till en privat näringsidkare eller om privata näringsidkare annars bedriver sådan verksamhet kan detta i allmänhet ses som ett tecken på att lagen kunde tillämpas också på det offentliga samfundets egen motsvarande verksamhet. Däremot är den lagstadgade verksamhet som bedrivs inom social-, hälso- och sjukvården och skolväsendet inte utövande av näringsverksamhet.

Underhåll av vägar och gator är en lagstadgad uppgift för kommunerna, och därför är det möjligt att kommunen i fråga om väg- och gatuunderhåll inte är en sådan näringsidkare som avses i lagen om konkurrensbegränsningar. Frågan om ersättning för skada som tillfogats genom brott mot lagen om konkurrensbegränsningar skulle då inte avgöras utgående från skadeståndsbestämmelsen i 18 a § i lagen, och i så fall tillämpas inte heller den tid för väckande av skadeståndstalan som anges i bestämmelsen.

Tiden för väckande av skadeståndstalan enligt lagen om konkurrensbegränsningar

Preskriptionstiden för rätten till skadestånd regleras i 18 a § 3 mom. i lagen om konkurrensbegränsningar. Enligt bestämmelsen preskriberas rätten till skadestånd om skadeståndstalan inte har väckts inom fem år från det att näringsidkaren fick kännedom eller borde ha fått kännedom om att en skada har uppstått.

I lagmotiveringen (RP 243/1997) har inte preciserats när dessa fem år börjar löpa, dvs. när näringsidkaren anses ha fått kännedom eller borde ha fått kännedom om att en skada har uppstått.

I 7 § i lagen om preskription av skulder finns bestämmelser om preskriptionstidens början vid ersättningar. I bestämmelsen föreskrivs att när det gäller skadestånd som grundar sig på något annat än ett avtalsförhållande börjar preskriptionstiden för skadestånd och gottgörelse av annat slag löpa då den skadelidande fått kännedom om eller borde ha känt till skadan och vem som ansvarar för den. När det gäller återbäring av obehörig vinst börjar preskriptionstiden löpa när den som kan framställa ett sådant krav fått eller borde ha fått kännedom om att en betalning skett av misstag, att ett avtal är ogiltigt eller att något annat har skett som har lett till att det uppstått obehörig vinst som ska återbäras och vem som fått den obehöriga vinsten (7 § 1 mom. 3 och 4 punkten).

I motiveringen till lagen sägs att preskriptionstidens början i alla situationer som avses i 7 § 1 mom. är knuten till den tidpunkt vid vilken borgenären anses ha fått de uppgifter som behövs för att framställa ett krav. Så länge skadan inte visar sig eller det är oklart vem som ansvarar för den, kan inte heller preskriptionstiden börja löpa. I fråga om skadeståndskrav förutsätter detta att den som lidit skada har haft möjlighet att få tillräcklig information om förutsättningarna för ersättning, dvs. om den skada som skett och vem som förorsakat den. Den kännedom som avses i lagen kan förutsätta information om de händelser som lett till att skadan uppstått, skadans art och om vem som juridiskt ansvarar för skadan.

På basis av det som sagts ovan kan det i viss mån anses oklart när den utsatta tiden på fem år för väckande av skadeståndstalan enligt 18 a § i lagen om konkurrensbegränsningar börjar löpa.

Kommunförbundet anser det motiverat att utgå ifrån att tiden för väckande av talan börjar löpa tidigast 31.3.2004 då konkurrensverket gjorde sin framställning hos marknadsdomstolen. Tiden för väckande av skadeståndstalan enligt 18 a § i lagen om konkurrensbegränsningar skulle då gå ut tidigast 31.3.2009. Enligt vad Kommunförbundet känner till finns det dock inget rättsligt ställningstagande i frågan.

Enligt uppgifter som framkommit i offentligheten håller staten/Vägförvaltningen på att väcka en skadeståndstalan vid marknadsdomstolen mot de nämnda företagen. Samtidigt har det framkommit att staten/Vägförvaltningen står i beråd att anhängiggöra skadeståndstalan i tingsrätten senast 18.6.2008, så att tiden för väckande av talan enligt 18 a § i lagen om konkurrensbegränsningar inte går ut. Staten/Vägförvaltningen har för säkerhets skull räknat tiden för väckande av talan från 18.6.2003, då konkurrensverket skickade ett utkast av framställningen till företagen för bemötande. Ett bemötande begärdes då också av staten, dvs. Vägverkets vägproduktion, som också misstänkts för att tillsammans med bolagen ha agerat på ett sätt som strider mot lagen om konkurrensbegränsningar. Ärendet kom då i viss utsträckning också upp i offentligheten. Uppgifterna om händelseförloppet var i det skedet ändå mycket oklara för utomstående. Efter denna händelse fortsatte Konkurrensverket sina undersökningar i över 9 månader och gjorde

31.3.2004 en framställning till marknadsdomstolen om vilka företag som enligt verket hade gjort sig skyldiga till brott mot lagen om konkurrensbegränsningar samt när, var och i vilken utsträckning detta skett.     

Konkurrensverket kunde vid sina utredningar inte finna bevis för att till exempel Vägverkets vägproduktion, som på begäran lämnat ett bemötande, hade deltagit i kartellen.

Kommunförbundets rekommendation om åtgärder

Kommunförbundets ståndpunkt är att varje kommun under de ovan nämnda förhållandena enligt eget omdöme bör bedöma om kommunen har grunder för att på basis av marknadsdomstolens beslut som ännu inte vunnit laga kraft yrka på skadestånd/återbäring av obehörig vinst av de bolag som anges i marknadsdomstolens dom och i vilket skede skadeståndstalan enligt 18 a § i lagen om konkurrensbegränsningar måste väckas mot bolagen vid tingsrätten för att de krav som ställs i talan inte ska preskriberas.

Enligt Kommunförbundets uppfattning kan åtminstone de kommuner som under den tid som anges i konkurrensverkets framställning har haft asfaltarbeten av motsvarande slag som de bolag som anges i marknadsdomstolens dom eventuellt vara sådana näringsidkare som avses i lagen om konkurrensbegränsningar.

Kommunerna måste alltså själva avgöra när en eventuell skadeståndstalan ska väckas mot de företag som anges i marknadsdomstolens dom. Kommunförbundet anser det motiverat att åtminstone skadeståndstalan som baserar sig på 18 a § i lagen om konkurrensbegränsningar väcks mot bolagen vid marknadsdomstolen senast 31.3.2009. Det är ingenting som hindrar att kommunerna, i likhet med Vägförvaltningen, för säkerhets skull anhängiggör de krav som gäller grunden för talan före 18.6.2008. 

Oberoende av hur kommunerna går till väga med skadeståndskrav enligt 18 a § i lagen om konkurrensbegränsningar rekommenderar Kommunförbundet att kommunerna ser till att avbryta preskriptionen av krav som gäller andra ersättningsgrunder på det sätt och med de intervall som anges i Kommunförbundets cirkulär 20.4.2004 (17/80/2004) och 2.11.2006 (18/80/2006) ända tills kommunen i fråga om alla grunder för talan har anhängiggjort skadeståndstalan vid tingsrätten mot de företag som anges i marknadsdomstolens dom.

FINLANDS KOMMUNFÖRBUND

Risto Parjanne   
verkställande direktör

Kari Prättälä
direktör, juridiska ärenden

 

Mer på webben:

tags